Lite mer patetisk 'Elin-poesi'

Jag släcker lampan,
omhuldad av mörker borde jag försvinna.
ett mörker som går in i ett annat.
Men det blir inte tillräckligt mörkt.
Bara lite sådär halvskumt,
jag kan fortfarande se mig själv i spegeln.
Den här spegeln har inga tvålrester eller
tandkrämsfläckar, den här spegeln är perfekt
och mitt i den står jag och är alldeles fel

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0